söndag 14 juni 2009

Wein & Co den 13 juni

Av alla ställen i vinets värld jag har varit på - och de är många och de finns i världens alla hörn - har Wein & Co i den österrikiska huvudsataden Wien blivit ett av mina absoluta favorithak! Så enkelt är det. Därför tänkte jag bjuda på en resumé om vad som kan hända där en helt vanlig kväll när jag och mina goda internationella vinvänner besöker etablissemanget - en helt vanligt dag!

Wein & Co var till en början en vinbutik, men just den här butiken intill Stephansdomen utvecklades till en trendig vinbar, fortfarande med ett bra utbud av både landets viner och en hel del importerat godis. Det roliga är att man kan gå in i butiken och köpa vilket vin som helst och få det serverat i vinbaren! Tänk vad fantastiskt trevlig det vore om vi kunde få ha det så i Sverige. När vi sommelier, utbildare och skribenter träffas här i början av sommaren varje år, blir det minst en helkväll (till tidig morgon) på Wein & Co.

Den här kvällen hade vi avnjutit en stor galamiddag på Schloss Schönbrunn mitt i utkanten av Wien, en av den fantastiska stadens alla historiska egendomar. Det blev ett tjugotal vita och röda inhemska viner av måttlig till som mest godkänd kvalitet som ackompanjerade menyn hyggligt men inte väl innan vi (fem sommelierar från "world wide") tröttnade. Då bestämde vi oss för att helt sonika lämna partyt i en privat hyrd transport. På den nyuppsatta dagordnigen stod den fantsiska vinbaren Wein & Co på Jasomirsgottstrasse intil den berömda Stephansdomen, ett veritablet vattenhål för alla som älskar vin!

Vi skulle bli mellan 6 och 10 sommelier och vindårar. Det visste jag. Eftersom vi hade provat en massa medelmåttiga till fullt godkända men ändå inte exceptionella vita österrikare (jag älskar Österrike och dess viner, men temat för galamiddagen var främst nya, ännu inte upptäckta firmor, tidigare på kvällen) var tanken helt rätt att bege sig vidare mot större vinäventyr.
Vi beställde därför fram två mercedesbilar för att styra oss till smakrikedomens palats. Äntligen!
Jag började med att ta in två flaskor rött vin, som vanligt blint serverat. Blindprovning är alltid en rolig sport! Den första var en given favorit på den österrikiska listan, en 2007 Heideboden från firman Umathum, en av de bästa i landet. Även vinet hör till de bästa av landets cuvéer, Zwiegelt till mest och resten Blaufränkisch och lite Merlot. Det fanns först en liten nyans som av maceration carnonique, men med lite luft växte vinets rika men mycket eleganta frukt fram, och tack och lov har man varit mycket återhållen med eken. Smaken är ren och stilfull, frisk och aptitlig med fina tannier och rätt lång elegant eftersmak. Karl-Alfred nästintill spikade vinet.

Mitt nästa vin blev jag mycket besviken på - i normala fall är det (enligt mig) ett av de allra finaste vinerna av Sangiovese som görs i Toscana. Dock blev det ett litet missförstånd med årgången då jag beställde vinet, och det som kom i glaset blev 2004 Vino Nobile di Montepulciano Grandi Annate Riserva från den utmärkta firman Avignonsi. Doften var varmfruktig och på gränsen till kokt, med tydliga toner av ancho-chili, och det kändes som om vinet hade förvarats för varmt, vilket förvånar mig med tanke på den kunskap som personalen på Wein & Co har. Smaken var frisk och välstrukturerad, men samma varma och intorkade aromer som i doften störde smakintrycket. Det här vinet ska i normala fall vara ett av de mest arompackade (röda bär, rosor, nypon, etcetera) som görs i Toscana. Helvetes djävla skit!

När vi ändå var i Toscana visade det sig att Mäster Butler skickade fram en 2004 Chianti Classico Riserva Marchesi Antinori från Antinori, som var väldigt fin. Direkt ur karaffen fördes jag i mina gissningar till Bordeaux, men så snart viet blommade ut och jag smakade ordentligt på det insåg jag att vi var kvar i Toscana och Sangiovese, i detta fall med 10% Cabernet Sauvignon i blenden. Jag tyckte vinet var klart bättre än jag trodde det skulle vara.

Söt röd bärfrukt med stor intensitet, och en tydlig ton av eukalyptusblad präglade nästa vin och alla runt bordet skickade sina gissningar till Australien - så gjorde jag också, såklart! Men det vin som Karl-Alfred hade lurat på oss var en sydafrikan, 2006 Cabernet Sauvignon The Mint från Thelema i Stellenbosch. Märkligt vin ... faktiskt! Klart bättre, om än tydligt märkt av ekfat (vanilj, kola och rökighet), var 2006 Aalto från Bodegas Aalto i Ribera del Duero. Detta vin har en djup och tät modern fruktighet, markerade tanniner, en god syra och en förnimbar känsla av mineral i sitt stora staka jag. Vinet hade beställts in av Charlie Lost Palate, som höll vinet som stort och riktigt bra, medan andra sommelierer gnällde över brist på elegans. Vi talade en del om graden av extrakt och bruket av ekfat (här satt både Masters Of Wine och mästarsommelier av olika börd) och diskussionerna blev både djupa och tekniska innan vi gick vidare på nästa vin.

Tillbaka till vitt igen, och en trevlig lektion i klassisk vinstil från unikt litet ursprung, 2007 Zierfandler Mandel Höh från toppfirman Stadlmann i Thermenregion. Detta vin var emellertid mycket mer elegant än väntat, och min gissning gick först till Riesling innan de blommiga och lätt kryddiga tonerna (mycket fint diskreta) tog plats och gav en fin balans till den något feta gulfrukten och den pigga syran. Därmed röjdes både druva och ursprung snabbt. Såväl Zierfandler som Rotgipfler är spännande om än inte alltid supergoda och lättanvända vintyper.

Team Russia bjöd på annat lite mer oväntat, men jag kom snart in på rätt spår. Att vinet kom från Wachau och att de var av hög kvalitet var självklart (tyckte jag, och de flesta med mig), men det kändes inte som något Riesling eller Grüner Veltliner. Jag kände dock igen stilen och lade fram mitt förslag ... som visade sig vara rätt. Utmärkt, ung och fruktdriven i en ren och fint mineralig stil står sig denna 2008 Pluris Grauburgunder Smaragd från toppfirman Hirztberger som ett av världens bästa exempel på Pinot Gris.

Jag själv kände för moget, och beställe in (fortfarande blint, såklart) en alldeles fantastisk 1993 Singerriedel Riesling Smaragd från samma firma, Hirtzberger, som var så där underbart mogen och elegant med en delikat lätt intorkad men fortfarande attraktiv frukt, tydliga mineraler, förföriskt sötaktig början men fördömligt torr och komplex eftersmak. Tänk vad att bra läge och en toppodlare kan prestera i en annars rätt klen årgång!

Sommeliererna på Wein & Co bjöd oss på ytterligare ett vin från denna mycket uppskattade firma, men i yngre årsmodell som hade en klingande rent fruktig och mineraliskt frisk doft och smak, 2008 Axpoint Grüner Veltliner Smaragd. Det här är magiskt fina och stiltypiska viner med stor känsla för terroir.

Mer på samma tema, nu beställt av Weinführer Kling und Klang - och det vinet bjöd oss på en liten mognad, men med samma intensitet, rika frukt och pigga syra och mineralton som i alla viner från Hirtzberger. Vinet, 1995 Honivogl Grüner Veltliner Smaragd, var intensivt och rikt gulfruktigt med en fet kropp, initialt sötfruktig men mot slutet i den långa smaken torr och fint mineraltstram. Här fanns en utmärkt och komplex mognadsnyans, men vinet var fortfarande efter knappt 14 år vitalt och närapå stramt.

Världsmästaren avslutade denna afton med att beställa champagne. Det gjorde han även kvällen innan, när vi bodde över på ett fint spahotell söder om Wien. Då blev det en ung och stram, först lite blyg men vid något högre temperaturer lite öppnare och med äppelfruktig och brödigt elegant 2000 Dom Pérignon från Moët & Chandon. Det blev också en NV Brut Rosé från Ruinart, som till min förvåning (jag gillar egentligen inte vinerna från Ruinart) var lättsam och god, nästan uppfriskande men framför allt bärig. Lite av en skön nattklubbsskumpa med andra ord. Här på Wein & Co beställde världsmästaren in ett par flaskor NV Rosé från Veuve Cliquot Ponsardin - en mycket trevlig och lättsmält avslutning på ett par dagars kringresande och provande av hundratals viner i Österrike.

Till sist, om det nu är några socialdemokrater, miljöpartister, junilistor, kristdemokrater och liknande personer med förmynderi- och översittarfrossa som läser detta - släpp alla tankar på att du måste bestämma över folket, och gör det möjligt för oss i Sverige att öppna liknande vinbarer och vinbutiker - det kommer vinkulturen och folkhälsan att vinna på! Dessutom, om du har missat det, står det 2009 på utsidan av din kalender, och för mig betyder det att vi lever i en modern tid där allt borde vara möjligt!

Vi ses på Wein & Co!

Inga kommentarer: